I min senaste bild ”Björkar bland vass”, som skapade en viss diskussion (en diskussion som jag för övrigt inte hade räknat med men som jag i förlängningen tror är ofrånkomlig) använde jag mig av tumvantetekniken* och inte fotoshop. Litteraturen om tumvantetekniken är tunn – ja obefintlig! Fototidningarna väljer ju hellre att publicera artiklar om fotoshoptekniker än kreativa fotografiska tekniker vilket kan tyckas konstigt, speciellt om tidningen heter ”FOTO”… Boken ”Photo Impressionism” tillfredsställer inte heller mina krav på kreativa, impressionistiska fotograferingstekniker. Författaren Freeman Paterson har helt enkelt inte gått till botten med möjligheterna utan endast skrapat lite på ytan. Med detta inlägg är avsikten att räta ut tvivlarens frågetecken och uppmuntra andra att prova på denna trevliga fotografiska exponeringsmetod (motståndarna benämner den manipulation men det är det inte). Multiexponeringsmetoden är emellertid svårt beroendeframkallande vilket personer med en ”addicted personality” ska vara medvetna om!
Åter till tumvantetekniken. (Jag återger endast det kameratekniska förfaringssättet – bildidéerna måste vara fotografens egna!) Kameran skall vara i multiexponeringsläget, sedan kan det vara en fördel att välja en relativt lång självutlösartid, typ 10-12 sek vilket brukar resultera i att spegeln inte fälls upp förrän i exponeringsögonblicket. Ett stativ underlättar oerhört! Ljusmätningen görs precis som vanligt.
”Enkel tumvanteteknik”:
Vassbilden i mitt föregående inlägg gjordes delvis med hjälp av ”enkel tumvanteteknik”. (I föregående inlägg finns även ett exempel på simpel tumvanteteknik men den går jag inte igenom här.) Jag fann en fin vassrugge som var horisontellt placerad. Innan jag exponerade placerade jag vassruggen i övre delen av bilden samtidigt som jag höll för cirka 2/3 i horisontell riktining med hjälp av tumvanten. Resultatet blev en vassrugge i övre delen och en i övrigt kolsvart bild. Men jag ville även ha två vertikala vassruggar. Detta hittade jag inte vid Oset och jag valde då att skapade detta med hjälp av kameran. Kameran vinklades på kulleden nästa exponering gjordes. Jag gjorde sedan ytterligare en vassrugge på motstående kortsida och hade nu ett upp-och-ned-vänt U av vass på bildsensorn. Den nedre vassruggen skapades genom att jag höll kameran upp-och-ned. Observera att tumvanten måste användas vid alla exponeringar eftersom vissa delar av bilden annars blir överexponerade. (Ibland kan dock överexponering vara en åtråvärd effekt – så strunta i histogramhysterin eller hysterigram som jag skämtsamt brukar kalla det!) Fördelen med den långa självutlösarslutartiden där spegeln INTE fälls upp visar sig förhoppningsvis i sökaren. Du ser tumvanten ända tills exponeringsögonblicket. Bildsensorna innehöll nu en ram av vass uppbyggd av fyra långsmala bilder längs varje sida och ett mörkt mittfält. Om du nu dessutom vill tillföra bilden något i mitten måste båda händerna användas. Då krävs den dubbelfattade tekniken!
”Dubbelfattad tumvanteteknik”:
Detta är en utvecklad variant av den enkla tumvantetekniken med undantaget av att två tumvantar används. Fördelarna är dels att en större yta av bilden kan undanhållas från exponering (vilket är bra vid användande av vidvinkelobjektiv), dels kan bilden hållas mörk i både horisontell och vertikal riktning (då undviks överexponering i bildhörnen vilket är den enkla tumvanteteknikens akilleshäl).
Med hjälp av den enkla och dubbelfattade tumvantetekniken kan oerhörda mängder kreativitet släppas fram så här vill jag återigen utfärda en varning för beroendeframkallningen!
Min kamera kan göra nio multiexponeringar (en lite onödig begränsning egentligen så nästa gång önskar jag att denna begränsning inte finns!) Kombinationen av ovan nämnda tekniker brukar i mina fall resultera i fem exponeringar – alltså har jag ju fyra exponeringar kvar att utnyttja!!! Härligt, fyra exponeringar av total frihet…
”Avancerad tumvanteteknik”:
I den vinnande bilden hade jag en ”bakgrundsexponering” av min favoritträdstam vilket bland annat bidrog till det som uppfattas som moln till höger i bilden. För att kontrollera detta händelseförlopp måste alla exponeringar underexponeras ett steg (-1 steg). Detta måste göras för att slutbilden ska bli ”normalexponerad”. (Egentligen gillar jag inte begreppet normal, 0-exponerad är mindre stigmatiserande och mer värdeneutralt). Den mörka, rektangulära vinjetteringen skapades genom jag i den avslutande exponeringen skapade en rektangel av två tumvantar, en rektangel vars area var lite mindre än ”vassruggsrektangeln”. Med denna teknik, i kombination med de ovannämnda, lyckades jag alltså utnyttja sex av de nio bilder som multiexponeringsfunktionen har. Men jag hade tre bilder kvar att fylla ut motivet med…och dessa återstår att utforska! På sätt och vis var alltså den vinnande bilden en begränsad bild men då jämför jag med andra referenser än multiexponeringsmotståndarna. (Denna benämning är vald av lättja – jag är medveten om att jag inte kan generalisera ”dem” men de är ofta utrustade med Canons!)
En risk med tumvantetekniken är att den skapar spretiga bilder – det är därför viktigt att ha en relativt balanserad bildidé! Den som blir nyfiken på tumvantetekniken (den enkla, dubbelfattade eller avancerade) får förstås gärna använda sig av den obegränsat! Teknikbenämningen är dock inte tänkt att begränsa användaren till enbart tumvantar. Nu när våren är över oss kan kanske fingervanten användas? Eller kanelbullar, med mycket smör och socker… Ingen är mer nyfiken på resultatet än jag så vederbörande får gärna dela med sig av sina framgångar till mig per mejl ”koaladaniel@hotmail.com” eller länka som också är ett populärt kommunikationssätt i bloggvärlden. Framgången låter onekligen vänta på den som ger sig i kast med denna kamerateknik, vilket min bild är ett bevis för! För en mer utförlig (och kanske mer pedagogisk) handledning kan jag även konsulteras per telefon.
mvh tumvanteteknikens, tillika migränpanoreringens utforskare
*Benämningen ”tumvantetekniken” kan snart komma att bytas ut mot den mer korrekta benämningen Lovikka-tekniken. Detta förutsätter dock att naturfotograf Arvidsson blir sponsrad med en äkta (svart) Lovikka-vante. Han ligger i förhandlingar med återförsäljare om ett ev sponsringsavtal.
Daniel Arvidsson 