Arkiv för januari, 2010

Rapporten som legitimerade vargjakten

Posted in Naturfotografi with tags , , on 30 januari 2010 by Daniel Alsarve

Mitt inlägg blev längre än jag tänkt mig men med anledning av de många uppmuntrande orden från bland annat Terje Hellesö, Thomas Eriksson, Per Lissel och Erika Ahlberg , Jörgen, Varja Hellesö, Maria Åkerblom och alla finfina kommentarer har jag nu valt att följa upp vargfrågan med ytterligare några funderingar. Många åsikter har rört vargjakten men i detta inlägg har jag valt att granska den rapport som regeringen, via Naturvårdsverket, beställde av SKANDULV – rapporten som legitimerade jakten!

Naturvårdsverket gav SKANDULV i uppdrag att arbeta fram ett underlag om licensjakt på varg (och flyttning av varg) i september. Den 20 oktober skulle en preliminär rapport vara klar och i december skulle en definitiv rapport levereras. Tiden som forskarna fick på sig var alltså oerhört knapp! Lägg därtill att de analyser och förslag som forskarna lade fram skulle baseras på ”bästa dokumenterade vetenskapliga kunskap”. Olof Liberg och Håkans Strand hade, hävdar jag, en omöjlig uppgift att lösa. Följdfrågan blir – hur löste de den då? Hur vetenskaplig blev deras (natur)vetenskap?

Jag konstaterar att uppdragets första del (1) innehåller sju uppdragspunkter (a-h) och i behandlingen av dessa saknas till stora delar referenser till tidigare forskning. Den slumpmässiga jakten, som forskarna förespråkar, har liksom de övriga jaktförslagen (jakt på enbart ensamma djur, uttag av hela flockar, jakt på enbart reproducerande djur/jakt på revismarkerande par utan valpar) INGEN som helst vetenskaplig förankring! Ändå hävdar forskarna följande: ”För varje [jakt]strategi kommer vi att ange hur effektiv den är för att uppnå Riksdagens angivna mål att stabilisera stammen vid lägst 20 föryngringar men högst 210 djur…samt vilka biologiska och i viss mån sociala konsekvenser de olika strategierna kan tänkas få.” Hur Liberg och Strand får ihop denna ekvation är för mig en gåta. Som jag läser rapporten är det förenat med slumpen hur stor populationen kommer att vara efter jakten. Exempelvis har tillväxttakten 1999-2009 varierat mellan – 20 % och + 43 procent enligt projektets egna beräkningar. Enda sättet att kontrollera detta är ju att noga räkna varje varg – en uppgift som SKANDULV sköter och även vill sköta i framtiden… Jag reagerade också på att forskarna så bestämt även kan ange de sociala konsekvenser vilket i detta sammanhang ska förstås som jägarnas eventuella avundsjuka på varandra om man får jaga i ett län men inte i ett annat. Jag återkommer till språkbruket nedan.

Nej, första gången en vetenskaplig referens kommer i rapporten är när forskarna behandlar överlevnadssannolikheten hos valpar som förlorar en eller båda föräldrarna. Överlevnadschansen kan inte beräknas exakt men när inget vuxet djur finns kvar i reviret sjunker överlevnaden drastiskt. Här hänvisas till texten The Effects of Breeder Loss on Wolves.

Ännu mer tveksam är jag till den rundringning forskarna gjort och frågat vargforskare i USA och Finland hur oetisk en vargjakt med början i januari vore. Strand och Liberg fick tydligen varierande svar och det skulle vara väldigt intressant att få ta del av dessa intervjuer, för de bör finnas inspelade och/eller utskrivna på papper. Observera att detta är offentligt material då de namngivit sina informanter (Ilpo Kojola, Finland, Ed Bangs, David Mech, Minnesota, Doug Smith, Yellowstone). Kojola pekar på risken att börja jaga i januari då ensamma valpar kan bli problemdjur.

Den starkaste delen i rapporten rör, enligt mig, vargens dräktighetstid. Här finns tre referenser även om en av dem utgörs av Strands opublicerade data. Detta är den bäst vetenskapligt förankrade delen i rapporten och då finns endast två referenser till tidigare forskning! Jag ser det som bristande vetenskap när de fyra så kallade beskattningsstrategierna saknar vetenskaplig förankring: varifrån har dessa hämtats? Hur har forskarna kommit fram till dessa? Som jag läser dessa strategier idag tycks de vara rena hypoteser som Liberg och Strand funderat ut själva. Hur tillämpas vargjakt på andra håll i världen och vilka beskattningsstrategier används där? Här saknas vetenskaplig tyngd och förankring.

Den första delen präglas i stort av matematiska formler/hypoteser. Vintern 2009 fanns 207 plus/minus 19 vargar med en i snitt hypotetisk tillväxt på 13 % vilket ger en population 188- 226 vargar. Om forskarna hade räknat försiktigt, att vi har 188 vargar med en ökning om 13 % så skulle vi denna vinter få 212 vargar och därmed en licensjakt på 2 vargar. Så gjorde man dock inte. Visst jag bollar med siffror och formler men det är exakt vad forskarna också gör! Det är anmärkningsvärt att detta alternativ aldrig aktualiseras i rapporten. Den enda som för fram dessa synpunkter i rapporten är forskaren Pär Forslund som menar att tidsramen för uppdraget varit mycket kort och hävdar att beräkningarna och slutsatserna måste ses som preliminära snarare än definitiva. All heder åt Forslund som jag för dessa markeringar ger Godkänt! (s. 27 ff)

Sedan var det detta med inaveln… Vi vet att man knappt funnit några tecken på inavel hos de skjutna vargarna även om rapporten menar att släktskapskoefficienten, som kan variera mellan 0-1 ligger på 0,23 till 0.32. Det ska väl tilläggas att dessa siffror baseras på Libergs egna, opublicerade data. Då brukar motargumentet vara att tecken på inaveln är att antalet valpar i valpkullarna blivit färre på senare tid. Forskarnas rapport visar dock att tillväxten de senaste tio åren legat på ca 13 % och de senaste fem åren på 19 %. Borde inte detta betyda att valparna blir fler? Tillväxttakten har ju ökat de senaste fem åren!

När det gäller den andra delen av uppdraget (Flyttning av vargar) finns det lite mer forskning, nej, erfarenheter för forskarna att luta sig mot. Anmärkningsvärt att flyttningen kräver ett ”speciellt undantag från förbudet att transportera hotade djurarter, enligt § 23 i Artskyddslagen. Detta måste Carlgren tillåta nu när vargflyttningen börjar. När en invandrad varg väl sövts kan risken för rabies vara relativt hög. En varg kan bära på rabies utan att det syns i upp till 120 dagar och det finns ännu ingen metod att diagnostisera rabies hos ett nyligen smittat djur. Men, forskarna bedömer inte en karantän vara nödvändig. Jag menar att vargflyttningen är ett högt och riskfyllt ekologiskt spel – tänk vilken enorm skandal det skulle bli om en rabiessmittad varg planterades in i Mellansverige….

Forskningsrapporten tar sedan slut, efter  23 sidor. 6 (!) vetenskapliga referenser, plus regeringens proposition samt Miljö- och jordbruksutskottets betänkande gör antalet publikationer som rapporten baseras på till 8. Av dessa är tre författade av forskningsprojektet själva. Vi kan lägga till de fyra intervjuerna om etiska aspekter på jakt i januari. Så tolkade alltså Strand och Liberg ledorden ”bästa dokumenterade vetenskapliga kunskap”. Jag saknar till exempel Annelie Sjölander-Lindqvists text men det finns väl en anledning till att hennes resultat inte beaktas – hon kanske inte är tillräckligt naturvetenskaplig?

Jag finner det också anmärkningsvärt att alternativ till licensjakt aldrig diskuteras – jag menar, uppdraget kan ju vara felformulerat. Öppningar för att jakt INTE är önskvärt framställs aldrig som ett alternativ även om det enligt mina beräkningar borde vara ett alternativ om man lyssnar till Pär Forslunds försiktighetsprinciper. Enligt dessa skulle ju endast två vargar behövas skjutas för att målet om 210 vargar ska uppfyllas. Och två vargar är väl inte värt att jaga…

Genom en närläsning framträder också författarnas syn på vargen. I strategin om uttag av hel flock menar forskarna att det inte spelar ”så stor roll om man missar några av valparna…om man avser att försöka få området fritt från varg” (s. 11). Detta betyder att valparna kommer att dö i alla fall. Sannolikheten att dessa överlever är ytterst låg (exakt hur låg skriver de inte). Detta är ingen sympatisk djursyn – att låta valpar självdö.

Jag kunde ha slutat där, men jag ska avsluta med det som jag ser som ett ekonomiskt och förskönat språkbruk som finns i rapporten. Olika sätt att jaga varg benämns ”beskattningsstrategier” och antalet dödsoffer blir till ”uttag”. Tjuvjakt (ibland tillsammans med skyddsjakt) kallas för ”bakgrundsdödlighet”. Vargen har i högsta grad blivit koloniserad av det ekonomiska och politiska systemet.

Det är anärkningsvärt att Naturvårdsverket godkänt vetenskapligheten i denna rapport. Vem som helst av oss kan läsa åtta texter och ringa fyra forskare… Det var oansvarigt av regeringen och Carlgren att ge forskarna så kort tid på sig att för att göra en sådan här rapport. Slutligen, så vilar även ett ansvar på Strand och Liberg: Hur kunde de ställa upp på att göra en rapport med så kort varsel? Denna fråga mejlar jag till dem… 

Och snart börjar lo-jakten. Ska de få använda sina fällor i år igen?

(Det var fullmåne igår, med reservation på plus/minus 4 dagar. Kvällen var kall. Om vi hade ett rikt vargbestånd skulle en varg ha kunnat placerats under månen…)

Tillägg 20100131: Jag använder ordet ”legitimera” i en moralisk betydelse = ”utgöra en godtagbar motivering för” och alltså inte med betydelsen ”erkänna som laglig” – Jag tackar Olof Liberg för detta förtydligande. Läs även Jan Guillous tankar om vargjakten!

En död och en skadeskjuten varg

Posted in Naturfotografi with tags on 28 januari 2010 by Daniel Alsarve

Föga förvånande (eller?) lyckades jägarna här i Örebro län fälla en varg. Vad som förvånade mig mer var att ytterligare en skadesköts. En förundersökning är inledd och det ska bli intressant att följa hur denna process kommer att arta sig. Vilket ansvar har en jaktledare? Vilka kommunikaitonskrav skall ställas på jägarna? Och slutligen, hur reagerar Carlgren på detta? Borde inte kraven på vargjägarna ökas en aning om jakten ska återkomma nästa år?

Eftersökningen av den skadeskjutna vargen skall alltså återupptas imorgon då det blivit för mörkt. Jag kan ju tycka att de där jägarna borde ladda sina ficklampsbatterier och fortsätta leta tills de hittat vargen. Fast innerst inne hoppas jag vargen smiter undan och gömmer sig. Det har ju trots allt överlevt vargar med 4 kulor i sig…

O som i Oset

Posted in Naturfotografi with tags , on 27 januari 2010 by Daniel Alsarve

En misslyckad bild! Sned och oskarp. Men så här kan det se ut nere vid Oset, speciellt när man hittar en sopsäck med skräp inne bland träden. Jag blev paff och släppte tanken på exponeringen. Inte nog med att Du skräpar ner i naturreservatet, du fördärvade min bild!

Jo, det blev ett slags svar!

Posted in Naturfotografi with tags , on 21 januari 2010 by Daniel Alsarve

Jag tror jag har börjar på det här inlägget 20 gånger nu men jag ger upp hela tiden! ”Vargfrågan” väcker frågor rörande motsättningar mellan glesbygden och storstaden, varghatare och vargälskare (olika intressegrupper), renskötare och och icke-renskötare (alltså en etnisk dimension där konflikten rör ”samer” och ”svenskar”), natur och ekonomi, naturskyddsföreningen och regeringen… Egentligen borde man skriva en hel bok om detta engagerande ämne! I vargfrågan möts också olika etiska utgångspunkter där vargens egenvärde ställs mot marknadsvärdet mm mm.

I alla fall. Miljöminister Andreas Carlgren har svarat oss som varit kritiska till vargjakten med en debattartikel införd i NA den 19 januari. Artikeln finns inte på nätet men Du som vill läsa den kan klicka på bilden (3000 * 2000 px) och förstora den. Syftet med detta inlägg är främst att rikta fokus mot några punkter där vi medborgare kan påverka politiken så att vargjakten INTE återkommer till nästa år. (Kom gärna med fler förslag!)

Innan så sker vill jag bara understryka att socialdemokraterna stödjer regeringen i vargfrågan – sedan får var och en dra sina egna slutsatser i det kommande valet. Carlgren understryker att målet är en livskraftig vargstam med en ”stark” genetik och skriver ”Det avgörande för en långsiktigt livskraftig vargstam i Sverige är att den tillförs nytt blod.” Nu ska alltså finska och ryska vargar flyttas till områden i östra Svealand och på sikt fortplanta sig med svenska varghonor. Det låter som en god teori… Men hur denna teori kommer att ske i praktiken och vad som blir resultatet är en helt annan sak! Jag undrar hur en varg från Ryssland beter sig när den vaknar upp i Uppland efter en helikopterutflykt och vaccinationssprutor men det är en annan fråga!

De viktigaste organisationerna i jakten har förutom regeringen, Naturvårdsverket och SKANDULV varit. Nu har Naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen och WWF    anmält jakten  till EU-kommisionen och i korthet menar man att beslutet strider mot EU:s lagar. Jag måste erkänna att det är första gången jag känner mig hoppfull inför EU! Jag hoppas man fattar ett klokt, tillrättavisande beslut därnere! Visa ditt stöd och bli medlem i dessa föreningar!

En annan intressant detalj i vargjaktsbeslutet är att Naturvårdsverket rekommenderade en mildare variant av vargjakten än vad forskarrapporten rekommenderade! Naturvårdsverket menade att ”invandrade vargar och deras avkomma måste kunna skyddas från jakt och sändarförsedda vargar bör inte fällas. (Detta följdes icke av jägarna!) Både i Sverige och Norge har en invandrad varg av östligt ursprung blivit far till kullar både 2008 och 2009 och det är viktigt att freda dessa två vargar och deras avkomma.” Men så menade inte forskarrapporten – i denna förespråkades istället en länsspecifik OCH slumpmässig jakt! Forskarna förespråkade den administrativa enkelheten i en slumpmässig jakt som ansågs rättvis då den skulle minska missämja och avundsjuka. (s 10).  Hela rapporten är givetvis intressant och jag ska återkomma till den i ett framtida inlägg! Ett övergripande problemområde är dock, som vanligt, att politiska beslut antas få legitimitet genom att fattas utifrån en beställd ”forskningsrapport”. Tyvärr kostar det ganska mycket pengar att få andra forskare att skriva en alternativ forskningrapport utifrån uppdraget ”Därför ska vi inte ha vargjakt i Sverige”… Vi får komma ihåg att forskare bara är människor och att kunskap ALDRIG är objektiv utan subjektiv och maktrelaterad.

I en intervju med den så kallade vargexperten Olof Liberg menar denne att ”Varje fårägare i vargtäta områden lever med hjärtat i halsgropen. Det händer även att vargarna dödar jakthundar som löper fritt, det handlar om mellan 20-30 jakthundar varje år.  – Men det finns även en historisk och omotiverad skräck för vargar. Björn är rent statistiskt farligare än varg men det finns inte alls samma utspridda skräck för björnen.” Sådana här dramatiska uttalanden är väldigt märkliga. Tyvärr gör sig sådana uttalande bättre i medier jämfört med oväntade möten i gryningen på ensliga grusvägar, Meddelandet uppmanade inte bilisterna att köra försiktigt utan istället uppmanades bilisterna att inte gå ut ur sina bilar. Min sambo och jag stirrade på varandra. Jo, vi hörde samma sak båda två! Vargrädslan reproduceras, mycket tack vare medier. Man borde skriva alternativa sagor och ungdomsböcker med vargar som hjältar…

Riksdagens beslut innebär att Naturvårdsverket ska delegera beslut om skyddsjakt och licensjakt till länsstyrelsen. Delegeringen kan dras tillbaka om förvaltningen skulle leda till att arten minskar under vissa nivåer. Regering och riksdag vill få ett ökat regionalt och lokalt deltagande i rovdjursförvaltningen. Därför flyttas en del beslut till länsstyrelserna och nya viltförvaltningsdelegationer inrättas vid länsstyrelserna. Delegationerna ska bestå av representanter för intressegrupper och politiker. Länsstyrelserna ska också samarbeta sinsemellan i tre olika förvaltningsområden för i Nord-, Mellan- och Sydsverige. Här gäller det att göra ”våra” röster hörda och slipa våra argument! Hur bemöts en renskötare som menar att vargen inte behövs – att vi har levt i över hundra år utan varg och klarat oss bra? Det gäller att förtydliga vargens egenvärde, ekologiska värde och så vidare. Den 4 februari är det vargens dag i Örebro, detta är ett ypperligt tillfälle att uttrycka sitt stöd!

Jag har nu berört vissa problem rörande det politiska beslutsunderlaget, mediers tendenser att reproducera vargrädslan samt det ansvar som nu vilar på Naturvårdsverket/Länsstyrelserna (jag har inte riktigt förstått ansvarsfördelningen ännu). Opinionen är massiv och jag har stora förhoppningar om att vi kan stoppa jakten till nästa år. Nu hinner jag inte skriva mer – min son börjar gny och sambon sover tungt.

”Kunskap är bra, tålamod är bättre”

Ett enda långt ögonblick

Posted in Naturfotografi with tags , on 18 januari 2010 by Daniel Alsarve

Allting finns samlat där

i ett enda långt ögonblick

en födelse, en förlossning

av ett gammalt jag,

i en ny skepnad

Ett enda ögonblick

så oändligt stort

(Bilden är gjord under förlösandet av min son, som föddes den 12 jan 2010 kl 23:12. Bländare 2,8, ISO 400 och 2646 sek slutartid.)

En själ som brinner – om Mats Anderssons bok ”Årstiderna”

Posted in Naturfotografi with tags , , on 10 januari 2010 by Daniel Alsarve

Då känner jag mig redo för att sammanfatta några tankar kring Mats Anderssons bok Årstiderna. Jag har haft boken på mitt nattduksbord i en dryg månad och vissa bilder får jag inte nog av! Sidan 6, 12, 33 (översta) 42!!!!!, 47, 86, 93, 101, 114, 119, 125!!!!!, 141, 169, 175 för att nämna några. Boken är en personlig tolkning av årstiderna – och vid en sådan tolkning försvinner traditionella bilder av snö, tussilagos, solnedgångar och höstlöv om man nu ska jämföra med Lahalls bok om de fyra årstiderna

Att studera personliga bilder är som att deltaga på en resa i en annan fotografs inre känsloliv. Det krävs, inbillar jag mig, ett visst mod från fotografens sida att bjuda sina läsare på en sådan resa. Jag menar, det är ju ett riskfyllt projekt att öppna sitt hjärta och visa omvärlden sitt inre, sitt sätt att se på naturen och årstiderna. I Anderssons värld finns drömmar och troll, konst och humlor, stort och smått, färgexplosioner och djupt mörker. Eller en mygga som med darrande vingar ger sig ut på en flygtur bland blånande, mörka skuggor. Även modet och rädslan går hand i hand. ”Jag vågar inte, men jag gör det ändå” tycks den där myggan på sidan 21 tänka.

Ja, boken innehåller många hisnande äventyr. Här finns spännande bilder med berättelser för den som är beredd att lyssna. Den gemensamma nämnaren tycks vara kärleken till naturen, till livet och årstidernas puls (vinter blir ju sommar, mörker blir ljus och åter mörker) och, inte minst, lusten att skapa bilder. Vissa bilder kan nog uppfattas som svårtillgängliga. Somliga skulle kanske till och med kalla dem ren natursmet! Men en sådan tolkning är inte rättvis, anser jag. Jag menar, en mörk vinterdag med med minus 22 grader är kanske inte så trevlig men man kan inte klicka bort en sådan med ”delete”. Nej, även kylan och mörkret måste finnas som en del i den helhet som skapar våra årstider. Det är så jag tolkar bokens grundläggande utgångspunkt.

I ett personligt betraktande av naturen blir fotografen ibland provokativ, utan att vara medveten om det. Jag menar att somliga bilder nog skulle reta mången naturfotograf. Skärpa och tydliga förgrunder, mellanpartier och bakgrunder passar inte alltid in det personliga. Känslans komposition är ibland skakiga, oskarpa mörka grenar med underexponerad osäkerhet.

Mitt omdöme bottnar till slut i att detta är en bok där läsaren är med på en upptäcktsresa i ett okänt landskap. Skuggorna landar i lekfullhet, till slut! Det realistiska finner till slut sagornas trollskog. Det är detta som berör mig djupast, Anderssons förmåga att med spänning se an slutet. Jag tänker på den norske filosofen Arne Naess sätt att se på döden ”Jag kan inte veta vad som ska hända och det ska bli mycket spännande!”. Hos Andersson blir slutet början på nya sagor där småkrypen blivit sagofigurer. Visst är det ett underbart sätt att se på årstidernas slut! Inte minst är det en uppmaning till läsaren att inte oroa sig, utan leva och njuta.

Jag ser en själ som brinner och berättar om fotograferande, för livet och för naturen. Och jag vill se mer!

STORT TACK!

Posted in Naturfotografi with tags , , on 10 januari 2010 by Daniel Alsarve

Jag vill bara tacka för alla fina ord för mitt öppna brev! Jag kommer nu att skriva ut brevet på papper och skicka till ”vår” minister. Jag kommer även att skicka förkortade versioner av brevet till dagstidningar runt om i landet. (Brevet måste förkortas eftersom de flesta tidnignar inte tar in så långa inlägg.) Jag börjar i söder…

(Bilden är en trippelexponering. En normal, en upp-och-ned, och en exponering med skak in i en gul-brun trästam. Jag mättade färgerna till max i kameran före exponeringen.)