Varför fotograferar jag?

– En liten reflektion kring olika sätt att fotografera naturen på och varför jag fotograferar som jag gör –

Kameran är en fantastisk uppfinning och har en unik avbildningsförmåga! Kamerans avbildningsförmåga gör att den nästan kan skildra ett utsnitt av den fysiska verkligheten så som ett mänskligt öga uppfattar den. Kameran kan endast nästan göra detta eftersom det mänskliga ögats optik hittills överglänser kamera- och objektivtillverkarnas redskap. Även om HDR-fotografiet kommer nära det mänskliga ögats uppfattning så har det senare ett bredare register. Dess histogram är både högre och bredare, dess skärpedjup är både kortare och djupare. Många fotografer drivs av en vilja att skildra ett utsnitt av verkligheten på ett så människoögonlikt vis som möjligt. Låt mig kalla dessa för realister. Realister behöver ofta avancerad optik, ett stabilt stativ och inte sällan dyra kameror i sin strävan. Jag respekterar alla fotografer som drivs av denna strävan!

I mitt fotograferande eftersträvar jag emellertid inte alltid att skildra ett utsnitt av verkligheten så som det mänskliga ögat upplever den. Jag är inte alltid en realist. Min främsta drivkraft är att berätta en berättelse. Denna drivkraft delar jag förmodligen med många realister. För min del kan det handla om en känsla som jag vill förmedla. Sorg, glädje, romantik, ödslighet, ensamhet, gemenskap… För mig är dessa känslor också ett utsnitt av verkligheten. Jag försöker avbilda känslorna efter bästa förmåga. Jag kan nog gå med på att kalla mig för naturalist eller naturromantiker. I denna strävan använder jag inte alltid kameran på det sätt som en realist använder den.

Som jag ser det så kan realisternas kameraanvändning innebära minst en treeggad begränsning.

– För det första riskerar kamerans kapaciteter att begränsas. 

– För det andra används kanske inte fotografens hela skaparförmåga.

–  För det tredje kommer människor förr eller senare att tröttna på de bilder som produceras då de tenderar att se likadana ut.

Jag ska återkomma till detta ganska hårda uttalande! När jag fotograferar gäller det först och främst att känna efter vad jag känner och sedan skapa kamerainställningar som på bästa sätt kan skildra denna känsla. Observera att den färdiga bilden ändå inte är en perfekt avbildning av Känslan. På detta sätt brottas både den realistiskt och naturalistiskt lagda fotografen med kameran som ett begränsande medium.

Det går att kritisera ett flertal av mina bilder för att innehålla blåstick, vara underexponerade, multiexponerade, rörelseoskarpa, suddiga, abstrakta… Denna kritik utgår från realistens syn på verkligheten, i detta fall naturen. Det mänskliga ögat uppfattar inte skymningsljuset som blått på ett sådant sätt som en kamera gör (med vitbalansen på dagsljus). Inte sällan lägger realisten även in en värdering i dessa utsagor. Bilder med blåstick skvallrar helt enkelt om fotografens bristande förmåga att avbilda den fysiska verkligheten. Nja, den skvallrar antingen om fotografens bristande realistiska förmåga eller om fotografens realistiska ointresse.

Den naturalistiska bilden är aldrig helt icke-föreställande. Den må vara abstrakt och svårtolkad, men alltid föreställande! I min strävan efter att göra föreställande bilder av mina känslor försöker jag hela tiden utnyttja kamerans möjligheter. Då kan höga ISO-tal med efterföljande brus bli aktuellt. Då kan svartvita multiexponeringar med både skärpa och oskärpa bli användbara. Då kan jag öka eller minska kamerans färgmättnad o s v. Den realistiska fotografen låter däremot, generellt sett, den fysiska verklighetens färger, skärpa, brus etc styra valet av kamerainställningar. Som jag ser det, används därmed inte hela kamerans potential och många bildmöjligheter förblir outforskade.

Känslor är ofta personliga och avbildningar av personliga känslor kan därmed resultera i personliga bilder. Ingen blir gladare än jag när t ex Tomas JärnetunHåkan Dalåker, Maria Åkerblom och Lars Ullström menar att det finns en slags ”Daniel-känsla” i mina bilder. Det betyder att jag på något vis lyckats förmedla en del av mig själv via bilden. Att jag börjar hitta mitt bildspråk! Därmed inte sagt att en realistisk bild inte också kan vara personlig.

Det som förvånar mig är att många realister tenderar att ha ett snävt sätt att tolka bilder på. Bildanalysen tycks stanna vid tekniska kvalitéer och kompositionsregler (som exv förgrund-mellanparti-bakgrund). Efter ett år på ett känt fotoforum tröttnade jag på kommentarerna och sökte mig till bloggvärlden istället. Här finns en betydligt större acceptans! Målare och akvarellister kan få göra personliga känsloversioner av verkligheten men att låta en naturfotograf har många naturfotografer svårare att acceptera. Det finns en väldigt stark norm om hur ett naturfoto skall se ut. Om inte olika naturfotografiska personligheter tillåts kommer naturfotografin att bli innehållslös, homogen och död.

En realistisk analys av personliga bilder är på sätt och vis ointressant, som att hävda att fotografens känslor inte harmonierar med fototeknik och kompositionsformalia. Och jo, så kan det ju vara… Den naturalistiska fotografen följer en annan grammatik och antingen lyckas denna förmedla en känsla eller inte.

Jag tycker att realistiskt lagda fotografer kan bli mer medvetna om sin bildnorm och vad denna innebär för bildskapandet och bildtolkandet. Alla naturfotgrafer vill inte avbilda den fysiska verkligheten. En del naturfotografer vill skapa egna bilder och avbilda sina känslor. Det gäller att gå sin egen väg om man vill behålla sitt intresse, sin nyfikenhet och kreativitet. För känslor och berättelserna följer oss alltid överallt om vi bara vågar och vill förmedla dem. Det är också detta som Terje Hellesö och Jan-Peter Lahall förespråkar.

I slutändan handlar det förstås ändå om att varje fotograf ska göra ”sin grej”. Framöver ska jag försöka formulera ett inlägg kring vad strävandet efter ett egen bildspråk innebär.

Annonser

11 svar to “Varför fotograferar jag?”

  1. Välformulerade och intressanta tankar du kommer med, Daniel. Jag känner mig personligen som en realist i förskingringen. Jag både gör realistiska och icke-föreställande bilder och kan uppskatta dem båda ur olika perspektiv. En knivskarp artavbildning som ändå ger mig en bra bild av artens miljö eller beteende kan imponera på mig lika mycket som den nonfigurativa mer personliga skildringen.
    Jag tycker mig också ha sett en typisk Arvidssonsk bildstil som jag kommit att uppskatta.
    mvh Tomas

  2. Tack Tomas! Du, precis som många andra här i bloggvärlden, har förmågan att studera olika typer av bilder och ge givande kommentarer. Tack! Jag tror denna förmåga är en viktig förutsättning för att bli en bättre fotograf. Och ja, realistiska bilder kan också vara icke-föreställande – det glömde jag bort att nyansera.

    Kul att du fann inlägget intressant. Jag ser det som ett första steg i att svara på ”Varför jag fotograferar?” – en stor och svår fråga som det finns anledning att återkomma till.

  3. […] intressant fråga som Daniel Arvidsson klurat lite på och som kanske vi alla som fotograferar, med ambition och förhoppning att utveckla […]

  4. Härligt inlägg! Behåll och utveckla din egen stil! Helt rätt. Strunta i kritik från sådana som inte förstår.

    Beträffande Haas. Om det inte är boken Creation du har – så är det den du ska ha!!! I Sverige lär du inte hitta den. Om så är fallet lär den vara mycket dyr. Jag hittade ett exemplar (originalutgåva från 1971 med hårda pärmar) på Alibris. Sök där. Istället för fyrsiffrigt så finns den för tresiffrigt där. Finns även en utgåva från 1976.

    /Mats

  5. Glömde ju säga att bilderna var mycket fina. Särskilt den översta!

    /Mats

  6. Mycket intressant artikel! Bra att du tar för dig och står för dina fingeravtryck.
    /Håkan

  7. Väldigt bra skrivet och jag håller med dig om allt! Och ser fram mot att se många fler av dina personlig bilder.
    //Lars U.

  8. En intressant artikel och jag håller med dig i det mesta. Är nog litegrann som Tomas i mitt eget fotograferande. Det blir en del dokumentärt ibland men det är när jag börjar skapa ”mina egna” bilder som jag går igång. Jag bryr mig inte så mycket om kommentarer som ”Blåstick” och ”hur har du komponerat här?” längre. Om jag har blåstick i en bild så är det för att jag vill ha det så och placerar jag huvudmotivet längst ned i ena hörnet så har jag nog tänkt att det ska vara så också 😉 Sköna bilder du visar upp här, fastnar speciellt för den översta.
    /P

  9. Intressant läsning där jag håller med i mycket! Är nog själv en som fotograferar mycket realistiskt men också en del ”naturromantiskt/naturalistiskt” (är inte helt kompis med begreppen men har inga bättre förslag). Precis som du skriver om så uppskattar jag när det finns något föreställande i bilden. Det föreställande kan vara ett ansikte eller något som inte fanns där från början men som kameran fångade eller något konkret som fanns där från början.
    Jag är inte helt säker på att man tröttnar på de realistiska bilderna som grupp. Visst finns det tusentals fina bilder på t.ex.en domherre på en gren eller en björn i Finland. Men precis som du skrev kan nog en realistisk bild vara personlig och förmedla känslor och då är jag inte säker på att man tröttnar på dem.
    Om alla gör naturalistiska bilder på t.ex. skakade träd eller dubbelexponeringar men dessa inte förmedlar en känsla eller en mening så blir de lika opersonliga och betraktaren tröttnar.
    Det viktiga är alltså att bilden förmedlar t.ex. en känsla, ett sammanhang eller en personlighet oavsett vilken typ av bild det är, tänker jag.

    /Anna

  10. Mycket bra och intressant Daniel, jag tackar ödmjukast för att du delar med dig av dina tankar och dina underbara bilder!

    Ha det bra

    /T

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: