Känslan är fotografens lag!

Tomas Järnetun har fångat en känsla i en bild eller snarare skapar bilden en känsla hos betraktaren. Betraktarna upplever finstämdhet, vemod, frimodighet och språng ut mot det okända. Jag har funderat på detta ett tag. I kombination med Terjes artikel om att ljuset är fotografens samvete, skulle jag vilja hävda att känslan är fotografens lag. (Somliga menar att konstnärens känsla är dennas lag så jag är inte först med tanken!) Detta betyder att ingen annan jag själv kan hävda vilken typ av brännvidd, optik, komposition, exponering, bildvinkel, skärpa, iso-tal, vitbalans, skärpedjup, tid, och ljussättning jag ”ska” använda mig av, utom jag själv. Nästa gång du hör någon säga att du använt ”fel” slutartid bör du alltså vänligt men bestämt fråga vederbörande vilken lagbok som åberopas!

För min del fotograferar jag i alla känslotillstånd. Idag var det ösregn hela dagen. Jag var orolig för att kameran skulle kortslutas. Trött på alla människor i city och njöt av ensamheten i skogen. Det var kallt. Men kaffet smakade väldigt gott! Och vattnet ur Göljebäcken, jag har skrivit det innan, det släcker törsten minst sagt. I bilden har jag försökt förmedla något av detta känslomässiga tillstånd som jag befann mig i. Granriset fick bli den konkreta förankringspunkten och forsen det abstrakta (ja, ni ser väl ansiktena?).

Det skulle vara intressant att höra dina tankar om känslans betydelse vid fotograferandet. Jag försöker dagligen förbättra min relation till mina egna känslor, på diverse sätt, men vilken plats har känslolivet hos dig? Bryr du dig mer om objektivets skärpa? Följer du andra lagar?

Jag ska fundera vidare på om Terjes tes att ljuset är fotografens samvete verkligen stämmer.

Annonser

6 svar to “Känslan är fotografens lag!”

  1. Fint skrivet inlägg Daniel, också en skön bild du visar upp. Tycker jag ser ett ansikte i stenens formation.

    Ja känslor är inte lätt att sätta ord på. Jag tror att vi alla har olika känslor inför naturen och fotografering också för den delen. Känslan rent allmänt tror jag är a och o. Jag har ju tidigare skrivet och reflekterat över det här med ”hyrgömslen” och personligen skulle jag inte få en känsla att sitta varmt, bekvämt och få allt serverat. Jag vill frysa, skapa, tänka och därmed också känna.

    Sedan tror jag att det är viktigt att man behärskar dessa oskrivna ”regler”, innan man bryter dem. För annars vet man ju inte vilken väg man har valt att gå och varför man gör det.

    Bara några tankar..

    /Niklas

  2. Jag försöker att undvika att tänka när jag fotograferar. När jag läser intressanta inlägg som detta, kollar på bilder, etc, så tänker jag förstås på hur jag själv skulle vilja ha det. När jag kommer ut i skogen så försöker jag bara vara nollställd och se bilder. Sen får det bli som det blir… Tyvärr är det inte alltid man kan förbli i detta tillstånd. Funderingar på kamerateknik t ex för att klura ut hur man ska bete sig för att bilden ska bli som man vill stör rätt ofta. Låter ganska flummigt det här va? Ibland är det svårt att uttrycka sig på begriplig svenska 🙂

    Väldigt fin bild. Skräckfilmskänsla. Jag ser ett ansikte med uppspärrade skrämda ögon i stenen.

    //Lars U

  3. Tack för era intressanta tankar kring detta! Processen är ju oerhört komplex och man riskerar att bli flummig när man försöker sätta ord på den, bryta ned den i begripliga delprocesser.
    Lars U: Om jag vore du skulle jag avsätta några fotouflykter för att endast laborera med olika tekniker och fokusera på verktyget snarare än resultatet. På så sätt kanske funderingarna på kamerateknik blir mindre störande…?
    Niklas: Hmm, jag tycker nog att du ska sätta dig i ett luftkonditionerat gömsle med kaffe och bakelser och göra djurbilder och sedan jämföra med icke-gömsle-bilderna. Fast du kan ju vänta tills du inte är fattig student längre eller utnyttja Vikars erbjudande! När det gäller ”reglerna” håller jag med dig. Men regler kan också hämma kreativiteten. JAg försöker ha kompositionsreglerna i ryggmärgen så att de inte stör mina bildidéer.
    Än en gång tack! Jag lärde mig ytterligare en del av era kommentarer!

  4. Mycket intressanta tankar om skapadeprocessen.
    Jag tänker att allt skapnde handlar om både känsla (intuition, tankefrihet osv) och förnuft (teknik, medvetenhet osv) men att de kan spela olika stor roll i olika delar av den kreativa processen. Att reflektera över känslan är ju ett exempel på det…
    Och även om ljuset fångas helt inuitivt kan ju fotografen vara helt medveten i hur han/hon slutligen väljer de bilder som skall visas upp. Och vice versa… Flummigt blir det alltid för den som vill se det så…

    För övrigt en helt fantastisk bild. Och här förenas all konst när den är som bäst; den passerar den medvetna och stiger sedan upp från djupet och skapar känslor och tankar om oss själva och världen!

  5. Det finns bilder som berör en starkt även om det inte finns något ljus att tala om, sen har jag sett bilder utan känsla men med ett fantastiskt ljus som ändå gör bilden bra. Jag söker själv en närvaro i bilden, ett avtryck av mig själv och definitivt en känsla som jag vill förmedla. Ljuset kan lyfta bilden mycket men det är aldrig det första jag tänker på. Din bild har en hotfull känsla men vad är det i den som skapar det ? Formerna, dimman som väcker minnesbilder, skepnaden till vänster som får en att undra om dess avsikter. En bra bild tycker jag.

  6. Tack för din återkoppling, Daniel.
    Har läst men varit lite dålig på att kommentera på din blogg.
    Här kommer i alla fall en:
    Önskar dig en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

    Hälsningar
    Tomas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: