Jag har två platser som jag brukar återkomma till uppe i Kilsbergen, en liten bit av ett ett kalhygge och en liten bit av en urskog. Båda platserna är ca 20 kvadratmeter stora och jag brukar tillbringa minst tre timmar på varje plats när jag besöker dem. Den fråga jag undersöker är om det finns bilder överallt? Och jag försöker givetvis träna mig på att skapa bilder på dessa ytterst olika platser.
Det är ungefär motsatt strategi jämfört med Brutus Östling och andra fotografer som åker till exotiska platser, hyr in sig i gömslen etc. Till våren, när jag och min käresta flyttar till hus, kommer jag att inleda ett trädgårdsprojekt där jag ska göra många bilder och mata fåglar m m. Men det dröjer länge innan jag kommer till Pingvin-land.
Hittills har jag lärt mig ganska mycket av besöken vid dessa platser även om det nu var ett tag sedan senast. Jag har lärt mig använda kameran på fler sätt. Jag har lärt mig se bättre… det låter kanske lite konstigt men nu känner jag till och med igen en slags lockspindel som befinner sig ungefär på samma ställde varje gång.
Just denna bild är gjord med 17 sekunders total slutartid (varav 7 sekunder in i svart handske) och bländare 16. Jag har först haft kameran handhållen in i en trädstam, och sedan satt den på stativet och ändrat fokus. Polfilter och iso 100. Detta är det enda sättet för oss canon-idkare att ”dubbelexponera”. Prova detta någon gång! När man väl börjat med denna teknik är det svårt att sluta! Det är hur kul som helst och plötsligt kan man, tycker åtminstone jag, göra lite småtrevliga bilder till och med vid ett kalhygge.
Och, har någon sett en bild med en dubbelexponerad pingvin?
Daniel Arvidsson 