Den seriösa (natur)fotografen?

Lars Niklas ställde frågan om hur jag ser på skillnaden mellan seriöst respektive oseriöst naturfotograferande och jag ska här försöka utveckla mina tankar kring detta.

För mig handlade det om ett beslut att ta fotograferande och därmed mig själv och mina egna gärningar på allvar. Jag har haft svårt att ta saker och ting på allvar och det hänger förmodligen ihop med min svårighet att ta mig själv på allvar. En förutsättning, som jag ser det, för att bli respekterad av andra, är ju att först börja respektera sig själv.

Att ta sig själv på allvar, att respektera sig själv är väl också en förutsättning för att respektera andra och ta andra på allvar men detta har jag nog tränat upp mig tillräckligt på. Däremot har jag svårt för människor som tar sig själva på alltför stort allvar, människor som, i min mening, är uppblåsta. Det må vara jante-lagen som har skapat denna attityd hos mig.

Det krävs kanske mod att ta sig själv seriöst men jag ser detta som en viktig och självklar förutsättning för att i slutändan kunna vara sig själv. Det märkliga är att när jag är ute i naturen så har jag inga problem med detta att vara mig själv, jag kan kräla på marken, hoppa omkring och bete mig men om det kommer människor och ser mig känner jag mig plötsligt ”konstig” och avvikande. MAN beter inte sig så, helt enkelt. Vi människor är så bra på att lägga band på oss själva och andra – på gott och ont.

På sätt och vis innebär det seriösa fotograferandet att jag tvingas ta mig själv seriöst och därmed upptäcka oanade sidor hos mig själv. Och det gör mig lycklig när jag upptäcker delar av mig själv som jag inte trodde fanns. Och ibland blir jag lite rädd, men det är en kontrollerad rädsla för mina mörkare sidor. Detta fotograferande har inneburit att mitt känslomässiga spektra har vidgats. Jag ser världen med andra ögon. Jag ser möjligheter, som jag tidigare inte ens anade.

Ja, det är något i stil med det här som jag lägger in i betydelsen ”seriös” fotografering.

Det oseriösa? Det blir lite motsägelsefullt så därför kan jag tyvärr inte göra en seriös definition av ‘oseriös’ 🙂

Tack för frågan!

Annonser

4 svar to “Den seriösa (natur)fotografen?”

  1. Tack för förklaringen Daniel!
    Att vi kan lägga band på oss är nog tur. Hur skulle det sett ut om jag stod och hoppade och larvade mig på en arbetsintervju eller ett möte 🙂
    Skämt och sido. Jag tror att det är viktigt att kunna ”släppa loss” som naturfotograf. Jag tror att genom denna lekfullhet och tankar föds inspiration och därmed också mer intressanta och spännande bilder, håller du med?

  2. Hej Daniel. Intressant inlägg. Och en bild helt i min smak!

    Ps. Maila gärna dina adressuppgifter till Mats@Concret.se så skickar jag boken så fort den dyker upp. Ds

  3. Med risk att framstå som kvasifilosof:
    En aspekt som fotografen/konstnären/författaren kanske kan ta ställning till är om man vill fånga det synliga eller det som finns bortom det synliga?
    T.ex: Vill ni som naturfotografer avbilda ”naturen”? Eller essensen av naturen, kanske upplevelsen av naturen? Eller vill ni använda naturen för att ”prata om” något annat, något mer generellt/djupare/ytligare än naturen?
    Kanske en aspekt av seriositet kan vara hur pass medveten man är om vad man håller på med, eller om vad man vill med sitt utövande? (Och då kan ju en medveten omedvetenhet också vara seriös.) Typ.

  4. För övrigt tycker jag mycket om bilden! Tänker på alltifrån nervceller och synapser i hjärnan till pilalléer på Österlen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: