Mitt inlägg blev längre än jag tänkt mig men med anledning av de många uppmuntrande orden från bland annat Terje Hellesö, Thomas Eriksson, Per Lissel och Erika Ahlberg , Jörgen, Varja Hellesö, Maria Åkerblom och alla finfina kommentarer har jag nu valt att följa upp vargfrågan med ytterligare några funderingar. Många åsikter har rört vargjakten men i detta inlägg har jag valt att granska den rapport som regeringen, via Naturvårdsverket, beställde av SKANDULV – rapporten som legitimerade jakten!
Naturvårdsverket gav SKANDULV i uppdrag att arbeta fram ett underlag om licensjakt på varg (och flyttning av varg) i september. Den 20 oktober skulle en preliminär rapport vara klar och i december skulle en definitiv rapport levereras. Tiden som forskarna fick på sig var alltså oerhört knapp! Lägg därtill att de analyser och förslag som forskarna lade fram skulle baseras på ”bästa dokumenterade vetenskapliga kunskap”. Olof Liberg och Håkans Strand hade, hävdar jag, en omöjlig uppgift att lösa. Följdfrågan blir – hur löste de den då? Hur vetenskaplig blev deras (natur)vetenskap?
Jag konstaterar att uppdragets första del (1) innehåller sju uppdragspunkter (a-h) och i behandlingen av dessa saknas till stora delar referenser till tidigare forskning. Den slumpmässiga jakten, som forskarna förespråkar, har liksom de övriga jaktförslagen (jakt på enbart ensamma djur, uttag av hela flockar, jakt på enbart reproducerande djur/jakt på revismarkerande par utan valpar) INGEN som helst vetenskaplig förankring! Ändå hävdar forskarna följande: ”För varje [jakt]strategi kommer vi att ange hur effektiv den är för att uppnå Riksdagens angivna mål att stabilisera stammen vid lägst 20 föryngringar men högst 210 djur…samt vilka biologiska och i viss mån sociala konsekvenser de olika strategierna kan tänkas få.” Hur Liberg och Strand får ihop denna ekvation är för mig en gåta. Som jag läser rapporten är det förenat med slumpen hur stor populationen kommer att vara efter jakten. Exempelvis har tillväxttakten 1999-2009 varierat mellan – 20 % och + 43 procent enligt projektets egna beräkningar. Enda sättet att kontrollera detta är ju att noga räkna varje varg – en uppgift som SKANDULV sköter och även vill sköta i framtiden… Jag reagerade också på att forskarna så bestämt även kan ange de sociala konsekvenser vilket i detta sammanhang ska förstås som jägarnas eventuella avundsjuka på varandra om man får jaga i ett län men inte i ett annat. Jag återkommer till språkbruket nedan.
Nej, första gången en vetenskaplig referens kommer i rapporten är när forskarna behandlar överlevnadssannolikheten hos valpar som förlorar en eller båda föräldrarna. Överlevnadschansen kan inte beräknas exakt men när inget vuxet djur finns kvar i reviret sjunker överlevnaden drastiskt. Här hänvisas till texten The Effects of Breeder Loss on Wolves.
Ännu mer tveksam är jag till den rundringning forskarna gjort och frågat vargforskare i USA och Finland hur oetisk en vargjakt med början i januari vore. Strand och Liberg fick tydligen varierande svar och det skulle vara väldigt intressant att få ta del av dessa intervjuer, för de bör finnas inspelade och/eller utskrivna på papper. Observera att detta är offentligt material då de namngivit sina informanter (Ilpo Kojola, Finland, Ed Bangs, David Mech, Minnesota, Doug Smith, Yellowstone). Kojola pekar på risken att börja jaga i januari då ensamma valpar kan bli problemdjur.
Den starkaste delen i rapporten rör, enligt mig, vargens dräktighetstid. Här finns tre referenser även om en av dem utgörs av Strands opublicerade data. Detta är den bäst vetenskapligt förankrade delen i rapporten och då finns endast två referenser till tidigare forskning! Jag ser det som bristande vetenskap när de fyra så kallade beskattningsstrategierna saknar vetenskaplig förankring: varifrån har dessa hämtats? Hur har forskarna kommit fram till dessa? Som jag läser dessa strategier idag tycks de vara rena hypoteser som Liberg och Strand funderat ut själva. Hur tillämpas vargjakt på andra håll i världen och vilka beskattningsstrategier används där? Här saknas vetenskaplig tyngd och förankring.
Den första delen präglas i stort av matematiska formler/hypoteser. Vintern 2009 fanns 207 plus/minus 19 vargar med en i snitt hypotetisk tillväxt på 13 % vilket ger en population 188- 226 vargar. Om forskarna hade räknat försiktigt, att vi har 188 vargar med en ökning om 13 % så skulle vi denna vinter få 212 vargar och därmed en licensjakt på 2 vargar. Så gjorde man dock inte. Visst jag bollar med siffror och formler men det är exakt vad forskarna också gör! Det är anmärkningsvärt att detta alternativ aldrig aktualiseras i rapporten. Den enda som för fram dessa synpunkter i rapporten är forskaren Pär Forslund som menar att tidsramen för uppdraget varit mycket kort och hävdar att beräkningarna och slutsatserna måste ses som preliminära snarare än definitiva. All heder åt Forslund som jag för dessa markeringar ger Godkänt! (s. 27 ff)
Sedan var det detta med inaveln… Vi vet att man knappt funnit några tecken på inavel hos de skjutna vargarna även om rapporten menar att släktskapskoefficienten, som kan variera mellan 0-1 ligger på 0,23 till 0.32. Det ska väl tilläggas att dessa siffror baseras på Libergs egna, opublicerade data. Då brukar motargumentet vara att tecken på inaveln är att antalet valpar i valpkullarna blivit färre på senare tid. Forskarnas rapport visar dock att tillväxten de senaste tio åren legat på ca 13 % och de senaste fem åren på 19 %. Borde inte detta betyda att valparna blir fler? Tillväxttakten har ju ökat de senaste fem åren!
När det gäller den andra delen av uppdraget (Flyttning av vargar) finns det lite mer forskning, nej, erfarenheter för forskarna att luta sig mot. Anmärkningsvärt att flyttningen kräver ett ”speciellt undantag från förbudet att transportera hotade djurarter, enligt § 23 i Artskyddslagen. Detta måste Carlgren tillåta nu när vargflyttningen börjar. När en invandrad varg väl sövts kan risken för rabies vara relativt hög. En varg kan bära på rabies utan att det syns i upp till 120 dagar och det finns ännu ingen metod att diagnostisera rabies hos ett nyligen smittat djur. Men, forskarna bedömer inte en karantän vara nödvändig. Jag menar att vargflyttningen är ett högt och riskfyllt ekologiskt spel – tänk vilken enorm skandal det skulle bli om en rabiessmittad varg planterades in i Mellansverige….
Forskningsrapporten tar sedan slut, efter 23 sidor. 6 (!) vetenskapliga referenser, plus regeringens proposition samt Miljö- och jordbruksutskottets betänkande gör antalet publikationer som rapporten baseras på till 8. Av dessa är tre författade av forskningsprojektet själva. Vi kan lägga till de fyra intervjuerna om etiska aspekter på jakt i januari. Så tolkade alltså Strand och Liberg ledorden ”bästa dokumenterade vetenskapliga kunskap”. Jag saknar till exempel Annelie Sjölander-Lindqvists text men det finns väl en anledning till att hennes resultat inte beaktas – hon kanske inte är tillräckligt naturvetenskaplig?
Jag finner det också anmärkningsvärt att alternativ till licensjakt aldrig diskuteras – jag menar, uppdraget kan ju vara felformulerat. Öppningar för att jakt INTE är önskvärt framställs aldrig som ett alternativ även om det enligt mina beräkningar borde vara ett alternativ om man lyssnar till Pär Forslunds försiktighetsprinciper. Enligt dessa skulle ju endast två vargar behövas skjutas för att målet om 210 vargar ska uppfyllas. Och två vargar är väl inte värt att jaga…
Genom en närläsning framträder också författarnas syn på vargen. I strategin om uttag av hel flock menar forskarna att det inte spelar ”så stor roll om man missar några av valparna…om man avser att försöka få området fritt från varg” (s. 11). Detta betyder att valparna kommer att dö i alla fall. Sannolikheten att dessa överlever är ytterst låg (exakt hur låg skriver de inte). Detta är ingen sympatisk djursyn – att låta valpar självdö.
Jag kunde ha slutat där, men jag ska avsluta med det som jag ser som ett ekonomiskt och förskönat språkbruk som finns i rapporten. Olika sätt att jaga varg benämns ”beskattningsstrategier” och antalet dödsoffer blir till ”uttag”. Tjuvjakt (ibland tillsammans med skyddsjakt) kallas för ”bakgrundsdödlighet”. Vargen har i högsta grad blivit koloniserad av det ekonomiska och politiska systemet.
Det är anärkningsvärt att Naturvårdsverket godkänt vetenskapligheten i denna rapport. Vem som helst av oss kan läsa åtta texter och ringa fyra forskare… Det var oansvarigt av regeringen och Carlgren att ge forskarna så kort tid på sig att för att göra en sådan här rapport. Slutligen, så vilar även ett ansvar på Strand och Liberg: Hur kunde de ställa upp på att göra en rapport med så kort varsel? Denna fråga mejlar jag till dem…
Och snart börjar lo-jakten. Ska de få använda sina fällor i år igen?
(Det var fullmåne igår, med reservation på plus/minus 4 dagar. Kvällen var kall. Om vi hade ett rikt vargbestånd skulle en varg ha kunnat placerats under månen…)
Tillägg 20100131: Jag använder ordet ”legitimera” i en moralisk betydelse = ”utgöra en godtagbar motivering för” och alltså inte med betydelsen ”erkänna som laglig” – Jag tackar Olof Liberg för detta förtydligande. Läs även Jan Guillous tankar om vargjakten!
